Hur dör ekologiska grisar?
Pratade med min mor idag om mitt järnbehov. Hon tycker att jag ska äta ekologiska grisar. Men hur är det med dem? De slaktas väl också på slakterier där de innan har fått transporterats i trånga lastbilar med hundra andra stressade rädda grisar?Och hur ser deras vardag ut innan de slaktas? Har de det bättre än vanliga grisar?
Jag sa att om man kan hitta griskött som kommer från glada grisar. Grisar som har fått leva som min mormor och morfars gjorde - då skulle jag kunna tänka mig att äta. Men var hittar man sådana?
Jag vill inte äta av en gris som levt ett liv i en stia utan att kunna lägga sig ner. Där golvet är av betong och saknar helt strö. En gris som aldrig bökat i jorden eller sett dagsljus. En gris vars kompisar har ätit upp knorren i brist på sysselsättning. En gris som stressats sista timmarna i livet på en lastbil och sen på ett löpande band. Det finns grisar som har skållats levande...
Nej, det blir järntabletter på burk för mig!
