Vila i frid.


 Efter några dagars sjukdom hittade jag Ida liggandes på sidan i buren när jag kom hem. Hon kunde inte ställa sig upp utan låg ner och andades tung. Jag tog upp henne och höll henne i mitt knä. Förstod att hennes tid snart var ute. Smekte henne sakta över hennes tunna kropp medans jag ringde hem Victor.

En ledsen Victor tog över och jag ringde till Kenneth på Svartbäckens vet. Vi fick komma omgående.

Jag bäddade ner Ida i vår resebur och drog iväg. Victor smekte henne hela tiden i bilen och hon låg ner och andades tungt. Ibland ryckte det lite i den lilla kroppen. Jag parkerade bilen och vi gick in i väntrummet. Jag tog buren i mitt knä och smekte henne sakta. Efter en stund kom det sista andetaget...

När Kenneth kom ut i väntrummet var det redan över. Han tog en titt på henne ändå. Kollade hjärtat och kände lite på henne. Han kunde bara beklaga.

Vi åkte hem till mamma med Ida. Jag hittade en skokartong som vi kunde begrava henne i. Victor bäddade i kartongen med en handduk och lade i Ida. Hennes kropp var fortfarande mjuk och varm. Vi pussade henne och sa adjö. Sen gick vi ut i trädgården, grävde en grop och begravde henne. Nu vilar hon bredvid sin kompis Elin.

Många tårar och tankar dyker upp. Saknaden efter Rita gör sig också påmind då Ida köptes för att lindra lite av den sorg vi kände efter vår älskade hunds död.

Ida blev fem år.


Skrivet av: Anonym

kenneth är ju min granne ju!

2009-09-29 @ 21:28:59
Skrivet av: Ewa

Ja livet går sin tunga väg ibland.

Man skaffar sig ett husdjur som sen visar sig bli en familjemedlem........

Det gör sååååå onte när den här dagen kommer. Vi vill ju att de ska lida så lite som möjligt.

Vi som haft "husdjur" vet hur jobbigt det blir då dagen D kommer. Men så länge vi minns våra Elin, Ida, Rita, skuttisar, Busar, Lillen och Zappa så finns de kvar hos oss!

Förstår att ni är ledsna och saknar Ida.....

Stor Kram

2009-09-29 @ 21:35:42
Skrivet av: Carro

Vila i Frid Ida <3

2009-09-29 @ 21:49:35
URL: http://carotten.blogg.se/
Skrivet av: Camilla R

Åååå jag förstår hur Victor kände det. Kommer ihåg, och minnet kom tillbaka när jag läste nu, då våra marsvin dog. Det blir ju så tomt och ett liv som funnits runtomkring en längre tid bara är borta. Så tyst och ensamt. Med tårar i ögonen, krama om Victor från mig!

2009-09-29 @ 22:08:44

Kommentera inlägget här:

Jag som skriver heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0