Det närmar sig slutet

Har sagt hej på ett tag till många av mina arbetskamrater idag. Nu återstår bara två dagar och det börjar kännas i kroppen. Känner mig pirrig, glad och lite nervös samtidigt som det känns lite ledsamt. Jag har ju spenderat över tretton år på Maxi.

Känns som om någon där uppe styr lite i spelet. Många av mina favvo kunder har varit inne idag - några av dem har jag inte sett på väldigt länge. Fick träffa en av mina mest älskade favoriter - en kvinna i sextioårs åldern som har skelett cancer. Hon själv säger att hon har max tre år kvar att leva och att det inte finns någon återvändo - jag hoppas vid min Gud att hon har fel. Hon har alltid varit så glad och trevlig och helt underbar.

Två av mina hatobjekt var också inne. Två äckliga gubbar som får oss alla att rysa. Den som först ser att de är på väg fram till kassan brukar ha en förmåga att göra sig upptagen eller snabbt göra ett toalett besök.

Tror att favvisarna var inne för att jag skulle kunna ta farväl och att de äckliga var inne för att jag inte ska tveka om att jag valt rätt. Kan det ligga någon sanning i det? Kanske...



Kommentera inlägget här:

Jag som skriver heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0