Ensamstående mor till tre barn...
Halv sex ringde klockan för den trötta morsan = jag!
Stay the night med Alcazaar poppade käckt - va fan!!! Vem har bytt låt på min telefon? Jag brukar vakna till tonerna av Westlife med What about now... smörigt, tyst, stillsamt.
Efter denna partydänga har dagen gått i 180. Jag kom till jobbet och åkte hem igen. Ungefär så fort gick tiden. Jag fattar inte att tiden går så fort. Känns som jag aldrig hinner med det där lilla extra som jag vill fixa med. Skulle vilja gå in en dag och bara greja men det finns ju inga timmar för det.
Efter jobbet drog jag hem med min icecar. Värmefläkten gick sönder igår så man är ganska nedkyld när man suttit ett tag. Tur att stolsvärmen fungerar.
Hämtade ungarna på skola/dagis. Fick veta att Oliver kommer sluta på småbarnsavdelningen sista februari. Första mars lämnar jag vår son på avdelningen för stora barn (4:a åringar). Tänk vad tiden rusar iväg.
Kvällen bara flög iväg. Pannkaksstekning, dammsugning, tvättstuga och Facebook.
Danny är kvar på sjukan i natt också. Han har inte hört något om hemgång och han mådde skit när jag pratade med honom på kvällen. De hade öppnat trumhinnan idag också och sugit med sugen. Jag fick göra samma sak när jag låg inne för något år sedan och det är fan det ondaste jag gjort någonsin. Värre än att föda barn - fy! Oliver och jag ska åka upp och hälsa på honom i morgon förmiddag.
Nu återstår en IKEA kasse med tvätt som ska vikas. Sen är det god natt.
Ps. med den här takten kommer jag fylla 45 istället för 40 den 19:e mars...
