Denna ständiga oro
Sen fredagnatt - tidig lördagmorgon - klockan är 02:00.
Ringde precis till Victor, som är med några kompisar i en kompis systers lägenhet. De tyckte att det var så skönt att få vara inne i värmen ostörda och bara ha det bra och titta på film. Jag själv såg något annat framför mig än en "tyst och stilla myskväll med chips och cocacola" när jag körde dit honom tidigare ikväll.
Men läget var lugnt och han skulle stanna kvar. (om inte musik skruvades ner och rösten skärptes till när han svarade...)
Så nu när jag inte ska hämta hem honom tänker jag gå och lägga mig och vara en stolt glad mor som har en sådan ordentlig pojke. Alla mina farhågor kastar jag iväg för några timmar och unnar mig lite underbar sömn. Genom sig själv känner man andra - jo,jo - jag visste väl att jag skulle få lida för mina ungdomssynder någon gång i livet...
