Perfect timing
Min bil var stendöd i onsdags då jag skulle hämta Victor från rugbyträningen. Gick perfa att åka dit men kvarten senare när vi skulle hem - ja, då starta den inte. Men kan man befinna sig på ett sämre ställe än just Fyrisfjädern när sånt här händer? På ena pitchen tränar rugbykillarna och samtidigt på den andra de amerikanskafotbollspelarna. En hel armé av stora starka killar befinner sig på samma plats som mig och min döda bil. Och vad gör jag då? Tycker att det är piiiiiiiiiinsamt....
Men Victor som är van med bilar som inte startar ropar dit en kompis och så försöker vi smyga iväg själva genom att de pushar bilen och jag sitter i. Funkar inget bra då jag inte fattar hur jag ska göra. Då byter vi så Victor får sitta i och Micke, jag och Oliver pushar. HAHAHAHHAH!
Vi har dock blivit upptäkta och får strax hjälp av två av Victors tränare som skrattar högt åt oss. Bilen startar på ett kick och jag som är rädd för att bli ståendes i en korsning öppnar snabbt luckan och tar ut Övningskörningsskylten - Victor får köra hem. Då har vi alla fall något att skylla på om bilen stannar.
Den andra perfekta timingen kom idag efter att jag hämtat bilen som stått på laddning hos pappa. Jag kunde köra till och från rugbyklubben utan problem för att sedan efter att ha hämtat upp Oliver hos mamma igen bli ståendes på deras gård med en bil som åter var död.
Jag ser det possitiva i det hela och tackar han där uppe för att jag kom iväg på det jag skulle och kom hem igen. Imorgon blir det cykel till rugbyplanen men vad gör det då jag har en cykelgalen son. Allting har en mening.
Amen!
