Somnade om - en stund!
... 5 minuter senare lämnade jag huset med joggingdojjorna på!
Fan vad det var skönt att komma ut och springa! Det härliga "varma" regnet som kom ner gjorde det bara skönt. Jag tänkte att jag gör som jag brukar när det är första gången jag springer efter en väldigt lång tid. (var nog i sep senast). Jag kör på samma sträcka som vanligt! Det gick faktiskt jättebra. Jag sprang kanske inte det fortaste jag kunde men jag kände aldrig att jag var tvungen att stanna. Promenader måste ge bra kondition de med, med tanke på hur långt jag orkade springa.
Jag mötte inte en enda människa. Sprang upp mot Pharmacia och sen Allianshallen. Genom Slavsta och bredvid Lennakatten tillbaka hem till oss. Var borta 40 minuter. Ingen var vaken hemma när jag drog och när jag kom hem sov alla fortfarande.
Nu ska jag ta och gå och lämna Oliver på dagis. Kevin cyklade iväg redan tjugo i åtta. Rastlös. I min mage ligger havregrynsgröt. Fy fan vad jag är bra!
Duktig du är, så tidigt! Jag som brukade vara morgonpigg...kan det vara som så att jag måste hoppa över middagsluren med Meja och bli trött på kkvällen igen - och så vara piggelin in the morning?! Tror det hänger ihop så...det är ju så skönt att komma igång på morgonen, eller hur :=)?
Det var helt underbart att vara ute ensam i regnet! Imorgon lär jag väl inte kunna gå men på fredag tar jag nog en tur innan Danny går till jobbet. Vilken lyx att få sova middag med Meja! Kram Freddis :)
o vad ska jag säga?
Kan inte skylla på något....ok vaknade kl 5,30 imorse efter att T försökte rädde en ko från tre! arga brunbjörnar!
Haft såååå konstiga drömmar på sista tiden.
Springa helt ensam...hmmm låter skönt...ingen människa i sikte bara en själv.
Ja du Ica, jag tror du hämtar kraften i ditt springande. Var rädd om DIG!
Kram till dig o de dina!
Glömde....JA DU ÄR BRA!!!!
