Älskade Oliver
(Gammal bild - gammal? Ja, i alla fall två år...)
Vi var på möte på dagis idag angående vår Oliver - ett av två årliga möten. Det går bra för honom på dagis. Han är en bra kompis och tar med alla i leken.
Det roligaste och det som gör mig mest stolt är att han har så gott hjärta för barn som har det lite svårare än andra barn. Han hjälper alltid de mindre (antingen de vill eller inte) och hämtar alltid fröknarna om någon är ledsen. Det finns en pojke som har en sjukdom som gör att han behöver använda en sorts rullator när han är ute. Honom har Oliver tagit till sitt hjärta.
Igår när det var samling och flera grupper slogs ihop för att öva julsånger och denna pojke kom in i rummet ville Oliver absolut att han skulle sitta bredvid honom. Sen hade Oliver suttit och smekt honom över håret hela samlingen så att han nästan somnade.
En annan pojke som sitter vid Olivers matbord har diabetes. Oliver ser till så att han får den hjälp han behöver och hjälper därför fröknarna med sånt som ska fram så att de kan koncentrera sig på denna pojke.
Ibland är han t.o.m för hjälpsam. Fröknarna hinner inte hämta det som ska fram innan han är där. Små flickor hålls i handen fast de inte vill och vi fick också höra att han hjälper till och sätter på strumpor och dyl när barnen ska ut fast de vill prova själva.
Jag är stolt över att min son är så hjälpsam och godhjärtat. Han må vara stor och "ruffig" men han har ett hjärta av guld. Oliver - mamma Älskar dig!
