Kungsberget
Idag blev det en tripp till Kungsberget med Oliver, Robban, Sonja & Charlie. Kanonväder och knappt en människa i backen då de hade extraöppet för att backen fortfarande höll måttet.
Oliver tog några varv med Robert då denna backe var av helt andra mått en Sunnerstabacken. Höll på att gå riktigt illa när han helt plötsligt släppte Robbans stavar och drog på själv - rakt ner!!! Kom farandes som ett skott genom backen och gjorde en volt en bit från mig. Det gick bra förutom lite revor på sidan av magen. När Robban frågade varför han släppte svarade han att han ville köra lika fort som Sonja och Charlie...
Sen var det några åk med tårar innan han vågade köra på igen. Han lärde sig dock ganska snart att bromsa genom att ploga eller att styra skidorna upp mot backen. Sen gick det bättre o bättre och mot eftermiddagen var han skitduktig!
Själv höll jag på att dö av rädsla när vi tog sittliften upp till toppen för att njuta av den nya farleden "Kungenskurva" som var 1700 m. Jag var så konsentrerad på att jag skulle åka sittlift och hur jag skulle komma upp i den att jag inte hade en tanke på att det skulle bli högt. Fy fan - jag var gråtfärdig. En oförståendes Sonja babblade om att jag skulle titta bakåt och bla bla bla medan jag själv höll på att spy av rädsla. När jag för femte gången sa åt henne att va fan gör vi om korgen ramlar ner sa hon åt mig att va tyst!
När vi väl var uppe så var jag tvungen att stanna i tio minuter och lugna mina nerver innan jag åkte ner. Jag skakade och mådde illa. Sen blev det ingen mer sittlift för mig och det tror jag nog aldrig att det kommer bli igen heller. En riktig jävla nära döden upplevelse!!!
Jag trodde att jag skulle slockna i bilen när vi åkte hem men det gjorde jag inte. Ungarna, ja de var utslagna redan efter några minuter.
Jag sitter fortfarande vaken trots att det är mitt i natten. Har så sjukt ont i benen och vänster knä är helt bortdomnad. Har tagit värktabletter så när de börjar verka om en stund somnar jag nog gott.
